Inte som alla andra Torsdagar…
Idag har varit en riktigt bra dag… förrutom att Smilla inte är riktigt hundra än…
Har varit hemma… vabbat som de heter hi hi låter så tufft…
O Bara myst med min lilla snutta…Hon sov hela natten även i natt…
Helt sjukt, för nu efter några nätter med riktigt bra sömn, känner man sig plötsligt väligt utvilad… inte mycke som behövs för att man ska återhämta sig… hon har sovit ganska bra idag på dagen också så lite jobb blev minsann gjort…
Jag hade fruktost besök… Vilket var super mysigt… Mysiga tjejer minsann… I like you…
Har precis kommit hem ifrån massagen…
Var hos en massör som har healing o menal grejer för sig också…
Något som jag är väldigt intresserad av…
Jag tror väldigt starkt på att det kvittar hur bra man än mår kroppsligt… för mår man inte bra mentalt o psykiskt kvittar de…
Tror att det viktiga är en god självkännsla… o mental säkerhet o för att man kan komma riktigt långt…
Speciellt med tanke på att man utsätts för hur många val o situationer varje dag, med barnen, gäller att handla o aggera blixtsnabbt…
Har kännt mig ganska stressad på sistone, och inte riktigt haft lugn i själen… men nu…idag… kännde jag att jag äntligen hittade lugnet o tålamodet igen…
Det gäller att stanna upp ibland… bara vara… RIKTIGT skönt… det var mycke som släppte o plötsligt fick jag insikt i saker som jag inte haft innan…
Såg på de från ett annat perspektiv helt enkelt…
Tidigare idag fick jag mig än en gång en tankeställare… om hur fruktansvärt fort våra liv kan förrändras… ännu en familj som lever mellan hopp o förtvivlan i sjukdommens orättvisa händer…
Inget som vi kan göra något åt, men som hela tiden påminner oss om hur sårbara vi o våra familjer är… o hur fruktansvärt orättvist livet är…
(E):Jag vill att DU ska veta att jag finns här… Det behövs inga ord… bara kärlek
I morgon väntar ännu en mysdag… *längtar*
Kramizar Sofie
januari 14th, 2010 at 20:21
Mycket bra skrivit gumman..
januari 14th, 2010 at 22:04
Hej gumman, skönt att sova hela natten, det längtar jag också efter! Hoppas det fortsätter:)
Fint du skriver om din vän, det är underbart att ha en vän som du. Det ska du veta. Ja, våra liv förändras och ibland till något som vi aldrig någonsin kunnat ana och ibland blir ingenting detsamma igen. Men trots allt lever vi vidare och har förhoppningsvis någon att leva vidare med och för. Jag försöker förstå, att allt har en mening. Men ibland och till och med ganska ofta, är det väldigt, väldigt svårt.
Många pussar till dig! PS.
januari 14th, 2010 at 22:06
Oj, det var inte meningen att ha med PS i slutet, hihi! Tänkte skriva en grej men ångrade mig, det var inte så viktigt;)