älskade barn
Liams hand 060915
ja, vad hade vi gjort utan våra barn… o vad gjorde man av all sin tid innan dem fanns???
Alla ni som har barn, känner kanske igen er o alla ni som inte har barn, men som kanske kommer få någon gång… ni kommer också känna igen er då…
Vår situation är i och för sig ganska extrem… tre barn på tre år… är inte alltid så lätt o
Ibland undrar man själv hur man orkar…
I vårt hus går det inte en ända dag utan att Elias spiller vid frukosten… när man själv äntligen satt sig säger han: mer gicka…
efter frukosten brukar han gå in o tvätta sig och hela badrummet… pumpar han inte ut allt tvål, så trycker han ner vaskpluggen o sätter på vattnet…
Man hinner knappt att gå ut förräns någon säger: jag e kissig… eller finns det alltid någon blöja att byta…
I bilen… man hinner knappt lämna uppfarten förrän någon säger… har tappat min napp…. åhhhhh o så klart når man den ALDRIG
På kvällen… när man säger att nu ska vi duscha…svarar de i kör neeeeej… när de väl är inne i duschen o man säger att, nu får ni vara klara… ja då blir det liv för de…
Väl i sängen… då ska liam BARA 50000 saker… dricka… hosta… ha ont i tån… ja allt han kan komma på…allt för att inte somna…
Är inte den ena förkyld så är den andra… ibland är det svårt att hålla sig för skratt…
undrar hur man själv kommer se tillbaka på sin situation om några år… brukar säga att vi lever i ett organiserat kaos
O ibland brukar jag tänka på de som har tio barn…HUR FÅR DE IHOP DE???
Hmmm nu har jag bara tagit upp negativa saker… tänk då så fruktansvärt mycke possitiva saker våra barn ger oss…
Det räcker att de slår upp sina små ögon o tittar på en så blir man såååå glad…
Eller när elias säger: lsar daj mamma….
Eller när Liam säger: Idag är du väldigt fin…
och det behöver igentligen inte säga något eller vara vakna… bara att få sitta och titta på dem när dem sover är heeelt underbart…
Hålla deras små händer…
Att bara få vara nära…
All kärlek till alla våra älskade ungar…
Tänk att det är vi…barnen är oss… vi har skapat dem och vi är skylldiga att ta hand om dem och göra en så bra
och trygg start för dem som vi bara kan… forma dem o lära dem…
Kramizar Sofie
This entry was posted
on måndag, januari 4th, 2010 at 23:02 and is filed under Okategoriserat.
You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed.
You can leave a response, or trackback from your own site.
januari 5th, 2010 at 0:11
Mysigt! Fanns det ett liv innan man fick barn? Har tänkt på vad gjorde man med tiden? Vad mycket tid man hade då! Nu är man supereffektiv. Du skriver så bra Sofie!
januari 5th, 2010 at 9:34
Jätte fint skrivit! Känner precis igen mig! =) Underbara älskade bus ungar!
januari 5th, 2010 at 9:42
Åh Sofie nu har jag läst denna text tusen ggr och jag ler med hela hjärtat….
Visst har vi det så också…
Å vad vi ÄLSKAR våra barn!!
januari 5th, 2010 at 15:23
Jättefint skrivet…blev ju helt tårögd:) Helt sjukt va ett litet barn kan göra med en!!!
januari 5th, 2010 at 21:05
Så himla fint skrivit !
Våra älskade ungar !
De finns inget bättre än dom !
Kramar Mathilda & Elliot
januari 5th, 2010 at 21:17
Jag håller med alla andra som har skrivit…Du är heelt fantastisk sofie..
Jag vet vad du menar med det du skriver om barnen, och jag har ändå bara två barn-men kan tycka att det är mycket ibland ändå!
Det är barnen som gör att man ibland är bölfärdig av trötthet, men det är oxå de som gör att man orkar gå upp om morgnarna!! Eller hur??
Ta hand om dig o din familj!!!
Kram Linda
januari 6th, 2010 at 22:07
Åh, jag kan inte annat än att instämma med alla ovan.
Blev allt lite tårögd, det va så fint skrivet
Ha de underbart!
Kram Sara